Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XIX. En förlorad leksak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIX.
EN FÖRLORAD LEKSAK.
»Ja», sade Joan med en suck, »nu har jag visat er
raska amerikanska metoder, som lyckas och kunna
uträtta någonting—och så börjar ni med ert knåp igen.»
Fem dagar hade gått, och hon och Sheldon stodo på
verandan och sågo på Martha, som dikt bidevind gjorde
ett slag ut från stranden. Under dessa fem dagar
hade Joan icke en enda gång nämnt sitt hjärtas
önskan, ehuru Sheldon, som i detta avseende läste i
hennes inre som i en öppen bok, hade hört henne ett tjog
gånger leda samtalet ditåt i hopp att han skulle själv
föreslå henne att ta befälet på Martha. Hon ville att
han skulle säga det avgörande ordet och hade bestämt
föresatt sig att icke göra det själv. Att finna en
lämplig skeppare för Martha var ett svårlöst problem.
Hon var svartsjuk om fartyget, och ingen av de
föreslagna hade funnit nåd för hennes ögon.
»Olesen? » hade hon upprepat ogillande. »Han
duger mycket bra på Havstrollet, när jag och mina
tahi-tier finns till hands att överhala henne, då hon håller
på att falla sönder genom hans slapphet. Men
skeppare på Martha? Omöjligt! . . .
»Munster? Ja, det är den ende jag känner på Salo
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/aventyr/0211.html
