Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En förlorad leksak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade hon svarat helt tvärt. »Mina tahitier stanna hos
mig. Jag vet aldrig när jag kan behöva dem. När
jag seglar, följa de med — stannar jag i land, så stanna
de också. Jag har mycket att göra åt dem här på
plantaget. Ni har sett dem röja mark. Var och en av
dem är värd lika mycket som ett dussin av edra
kannibaler. » —
Och så stod nu Joan där bredvid Sheldon och
suckade, medan hon såg Martha kryssa ut till havs med
gamle Kinross, som kallats dit från Savo, till
befälhavare.
»Kinross är en gammal fossil», sade hon med en
skymt av bitterhet i rösten. »Inte att han någonsin
kommer att förlora henne genom otillbörlig djärvhet,
det kan ni då vara lugn för. Men han är försiktig
ända till barnslighet — och försiktiga skeppare ha
förlorat lika många fartyg som de djärva. Kinross
skall en gång låta Martha gå förlorad, därför att det
inte fanns mer än en utväg att rädda henne, och den
var han rädd för att tillgripa. Jag känner till den där
sortens sjömän. Av rädsla för att dra fördel av en
lämplig bris, som skulle föra honom in på tjugu timmar,
blir han fast för vindstilla efteråt och får hålla på en
hel vecka med att kava sig in. Martha skall förtjäna
in pengar under honom, det behöva vi inte tvivla på
— men inte på långt när så mycket som hon skulle ta
in med en fullt kompetent styresman.»
Hon tystnade och såg bortåt skonaren med strålande
ögon och förhöjd färg på sina kinder.
»Å — visst är hon ett underverk! Se, så hon äter
undan vattnet, och ändå är det ingen vind att tala om.
Men så har hon inte heller blivit klädd med vanlig
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
