- Project Runeberg -  Äventyr /
220

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Som mellan två män

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på Salomonsöarna. Fowler! Och Brahmsl Och
Cur-tis! Och så abnorm är den mänskliga naturen — jag
talar uppriktigt — att jag älskar er också för detta.
Jag älskar er för allting hos er, just sådan ni är.»

Hon gjorde en sur min och höjde sin hand till
protest.

»Gör inte så», sade han. »Ni har ingen rättighet
att rygga tillbaka för att jag talar om min kärlek till
er. Kom ihåg, att vi nu tala som mellan två män.
I det här samtalet är ni en man. Kvinnan inom er är
endast av underordnad betydelse, oväsentlig och hör
inte dit. Ni har måst finna er i att lyssna till en
bekräftelse av ett egendomligt faktum — att jag älskar
er . . . Och nu skall jag inte längre plåga er med att
tala om kärlek. Vi fortsätta på samma vis som förut.
Ni har det bättre och tryggare på Berande än någon
annanstans på Salomonsöarna, trots detta faktum att
jag älskar er. Men jag vill — som en sista punkt i
vårt manliga samtal — att ni emellanåt skall påminna
er att jag älskar er, och att det skall bli den lyckligaste
dagen i mitt liv då ni samtycker att gifta er med mig.
Jag vill att ni skall tänka på detta ibland. Ni kan
nog inte låta bli att tänka på det någon gång. Och nu
ska’ vi inte tala om det mera. Som mellan två män

— här är min hand.»

Han räckte ut handen. Hon tvekade först, men
grep den sedan hjärtligt och smålog genom tårarna.

»Jag önskar», sade hon med osäker röst, »jag önskar,
att ni i stället för att ge mig er svarta Mary hade
skickat någon som kunnat svära åt mig.»

Och med detta gåtfulla yttrande vände hon sig bort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 12:17:09 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aventyr/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free