Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löningar for någonting* utan det var en ren
tillfällighet, om man kommit över en eller ej.
Vid halvniotiden släpptes flera med biljett in, och
klockan nio kom turen till oss. Vi masade oss in och
stodo så småningom som packade sillar på en liten
gård. Mer än en gång har jag som "tramp" i Amerika
varit tvungen att arbeta för min frukost, men aldrig
har jag slitit så som för denna. I två timmar hade jag
stått utanför och en hel timme till måste jag vänta
på denna överfyllda gård. Jag hade inte ätit på hela
natten och kände mig svag och illamående, medan
lukten av genomvåta kläder och smutsiga kroppar och
ångan av innestängd djurisk hetta runt omkring oss
nästan kom inälvorna att vända sig i mig. Vi stodo
så tätt sammanpackade, att flera av männen kunde
begagna tillfället att stå rätt upp och ned och sova.
Om frälsningsarmén i allmänhet vet jag ingenting,
och den kritik jag kommer med gäller den avdelning,
som har sin verksamhet i Blackfriars Road nära
Sur-rey-teatern. Först och främst vill jag framhålla, att
det är grymt att låta människor, som traskat omkring
på gatorna hela natten, stå rätt upp och ned timvis.
Vi voro trötta, hungriga och utmattade av brist på
sömn, och där fingo vi stå, stå och stå utan minsta skäl.
Det fanns åtskilliga sjömän i skaran och en del av
dem voro amerikaner. De amerikaner, som inte voro
sjömän, voro "kungliga vagabonder", d.v.s. män,
vilkas kamrat är den friska vinden och som "trampa"
hela världen runt. De voro alla vid gott mod och mötte
ödet med det humör, som synes vara utmärkande för
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
