Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landet var "fientligt" och städerna "stängda". Var
det inte rysligt? Ingen möjlighet att "fäkta" sig fram
utan att bli "hankad". Men han ville inte ge upp.
Nu kom Buffalo Bills trupp snart, och då måtte väl en
man, som kunde köra åtta hästar, kunna få något att
göra. Karlarna här förstodo ju inte att styra mera än
ett tvåspann. Hur skulle det vara, om jag också
stannade och väntade på Buffalo Bill. Han var säker på att
jag skulle kunna borra mig in på ett eller annat sätt.
Blod är tjockare än vatten. Vi voro båda landsmän
och båda främlingar i ett främmande land. Jag hade
känt mig varm om hjärtat vid synen av hans gamla
flottiga hatt, och han var så intresserad av min
välfärd, som om vi varit släktingar. Vi utbytte alla
möjliga nyttiga upplysningar om landet och dess seder,
om sätten, på vilka man bäst skulle kunna skaffa sig
mat och husrum, och mycket annat. Då vi skildes,
voro vi bägge ledsna över att behöva säga varandra
farväl.
Det var karakteristiskt för denna väntande skara, att
dén nästan uteslutande bestod av små personer. Såväl
de infödda som sjömännen voro småväxta. Jag som
blott är av medellängd kunde se över huvudet på nio
av tio av dem. Det fanns i hela skocken blott fem å
sex personer, som man kunde kalla långa, och de voro
skandinaver eller amerikaner. Den längste utgjorde
dock ett undantag. Han var engelsman, men inte
londonbo.
— Ni passar för livgardet, sade jag till honom.
— Alldeles riktigt, kamrat, svarade han. Jag har
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
