- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
52

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juvelåkern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gång på gång, så att, när dagen grydde, låg åkern där till tre
fjärdedelar ren och fin som nyplöjd jord.

Inge gaf dem hvar sina två kullerstenar, och utom sig af
förtjusning skuttade de hem för att borra håll i dem och förarga
alla hofdamerna med sina fina örhängen.

Men när tredje kvällen kom, var Inge äfven då vid sin
åker och bände och bröt, medan han alltjämt tittade sig omkring
för att se, om han skulle få någon hjälp.

Några jätteflickor syntes likväl inte till. Men rätt som det
var, stod där en hög skepnad mellan björkarna vid dikesrenen.
Det var jättekungen själf i sin gråa ytterkappa och sin
promenadkrona af järn, och han såg så väldig ut, att Inge måste vara
höflig och bocka sig.

— God kväll, sade jättekungen. Du är trägen, du. Men
man behöfver väl inte gå och knåpa så där fasligt som du gör.

Därmed lade han sin grå kappa på marken och plockade
den full med sten. Men när han det hade gjort, var också hela
åkern så ren och mjuk som finaste mylla.

Så skakade han kappan tom och ställde sig att peka på
den stora stenhögen.

— Nu ska vi talas vid, sade han. Vill du sälja mig den
där högen ? Jag tänker bygga mig en tron af den, för min gamla är
bara af diamanter, och ametister ska ju vara finare nu för tiden.

Inge ref sig bakom örat och bligade på honom.

— Är du en så’n storkarl, du, att du har råd med att
köpa allt det där? frågade han.

Men då slog jättekungen till ett skratt, så man kunde
tro, det var åskan, som dundrade.

— Jag! sade han. Jag! Jag som har tjugu kamrar fulla
silfver, tio med guld och fem med ädla stenar. Du ska fa tio
tunnor guld för dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awlls/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free