Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad är det för slags fåglar! Men som jag nyss hörde,
tycks det som äfven vingar vore på modet.
vestgöten (med vingar på ryggen, inhoppande). Hjelp!
Hjelp!
kinesen (förföljande honom, likaledes med vingar). Håll
fast honom, håll fast honom! (Fattar tag i vestgöten.)
o. bautastenius (för sig). Finns det vestgötar ännu?
Det var en seglifvad ras, och med änglavingar på skuldran
sen — det trodde jag väl aldrig jag skulle få se.
kinesen (hållande tag i vestgöten). Ge igen pengarna
och ta tillbaka varan!
vestgöten (stretar emot). Vauran ä’ god, ska ja la säga
honom, och för resten, den som inte ser upp med ögonen
får se upp med pungen lell.
kinesen (till Bautastenius, under det han drar med sig
vestgöten). Du ser mig ut att vara en rättvisans son —
döm oss emellan, och hela det himmelska riket skall
välsigna dig.
o. bautastenius (för sig). Det är säkert för första
gången forntiden sitter till doms öfver efterverlden. (Högt.)
Nå, hur förhåller det sig?
kinesen. I dag på morgonen kommer den här
vestgöten till Kina fågelvägen. På hötorget i Kanton köper
jag af honom en topp socker af Seijbolds raffinerade. —
Jag äter genast upp hälften och trakterar min hustru och
mina nittionio barn med resten. Men döm om min
förskräckelse, när vi kommo underfund med att det var arsenik
han pudrat på oss. Jag hyr mig genast ett par vingar af
en fodermarsk i Kanton och sätter efter vestgöten i ett
flygande. Jag upptäcker honom snart på ett berg i Mindre
Asien, der han sitter och äter på en fågel, som han säkert
tagit under vägen, i trots af gällande förbud. Han blir mig
varse och tar till flykten. Jag följer honom. På vägen
möta vi en skara flygande tullbetjenter. Jag ropar till dem
att mota honom, men han slingrar sig igenom dem. Han
måste vara van att drilla sig igenom tullarna. I brådskan
skafver jag sönder knäskålen mot en af Alpernas spetsar
och tappar min snusdosa i Medelhafvet. Efter en timmes
jägtande, så jag nästan förlorat andan, kommo vi till
Sverige. Hade han inte haft vingar, hade jag nog fått tag
i honom. — Det är rysligt, att en menniska skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
