- Project Runeberg -  Profetiorna om Babylon och vilddjuret i Uppenbarelseboken, syndens människa, Antikrist, det mystiska talet 666, domen öfver det stora vilddjuret och skökan samt tiderna för dess fullbordan, förklarade enligt historien och skriftens utsagor /
64

(1894) [MARC] Author: Henry Grattan Guinness
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Syndens människa eller Antikrist.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pius VII:s (och andra påfvars) harm mot bibelsällskapen
känner inga gränser. Han kallar bibelsällskapen ”ett
listigt påhitt, genom hvilket religionens grundvalar
undergräfvas”, samt ”en pest, farlig för kristenheten”, ”ett
befläckande af tron, af stor fara för själarne”, ”en gudlös
plan” m. m., och befaller på det strängaste, att hvarje
öfversättning af Den heliga Skrift på hvilket som helst
gängse språk, som icke vore åtföljd af kyrkans
förklaringar, skulle upptagas i ”Index”, förteckningen på
förbjudna böcker. Förbannelser och bannstrålar bestås i
öfverflöd åt dem, som försvara lekmäns rättighet att
läsa Den heliga Skrift, och dess spridande förhindras på
allt möjligt sätt. Att bränna Bibeln hör till papisternas
älsklingsnöjen, och deras okunnighet i fråga om bokens
innehåll är otrolig. Den ryktbara bullan ”Unigenitus”
af år 1713 fördömer det utlåtandet, att alla äga rättighet
att läsa Den heliga Skrift, såsom varande falskt,
anstötligt, skandalöst, ogudaktigt och hädiskt.

Huru stor måste icke i Guds ögon de mäns brott
vara, hvilka sålunda undanhålla myriader af döende
syndare, öfver hvilkas samveten de helt och hållet härska,
detta Ord, genom hvilket allena de kunna hoppas att
blifva pånyttfödda och saliga.

III. Själfupphöjande utlåtanden. Ett särskildt
kännetecken på den makt, som framställts genom det ”lilla
hornet”, är ”en mun som talar stora ord.” Djurets
undergång förutsäges ske ”för de stora ordens skull, hvilka
hornet talade”. Samma förhållande anmärkes i
Uppenbarelsebokens 13:e kap. 5 v., hvarest djuret säges hafva
”en mun, som talar stora ord och hädelser.”[1] Paulus


[1] Ordet ”hädelse” betyder i Den heliga Skrift icke så
mycket ett talande emot Gud som snarare att människor
egenmäktigt göra anspråk på gudomliga egenskaper eller gudomlig
makt. Så säga t. ex. de skriftlärde om Jesus (Matth. 9): ”Denne
hädar”, emedan han sade till den lame: ”dina synder förlåtas”.
Jesus kunde i sin rättfärdighet säga så, alltså var deras
beskyllning falsk. Men Rom kan däremot icke genom sitt
prästerskap med någon rätt säga så, därför är vårt påstående
sannt, att hon hädar. Vidare läsa vi i Joh. 10: 30—33, att då
Jesus sade: ”Jag och Fadren äro ett”, togo judarne upp
stenar för att stena honom, och sade: ”För god gärnings skull
stena vi dig icke, utan för hädelses skull, och emedan du, som
är en människa, gör dig själf till Gud”? Jesus och hans Fader
voro ett, därför var beskyllningen för hädelse ogrundad, men
påfven och Gud äro icke ett, därför är vår beskyllning för
hädelse sann. Påfven, som säger: Jag är den ende, siste
upphöjde domaren öfver hvad som är rätt eller orätt, han hädar. —
(Brooke, ”Det lilla hornets” ord.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:18:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/babvild/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free