Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Syndens människa eller Antikrist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och underdåniga”. Konungar och kejsare samtyckte,
liksom den engelske konung Johan och kejsar Otto af
Tyskland och många andra, till att innehafva sina
besittningar såsom påfvens vasaller och att afstå från dem
på hans bud, att hålla hans stigbygel och leda hans
gångare liksom tjänare, att kyssa hans fötter och buga
sig inför honom likt slafvar. Den store Frans I af
Frankrike, fastän på höjden af sitt rykte och stolt af
sina segrar, knäböjde likväl vid sin sammankomst med
påfven Leo X i Bologna, strax före Reformationen, ”tre
gånger, då han närmade sig påfven och kysste därpå
hans fötter”. Kejsar Henrik af Tyskland nödgades
genom bannlysning till en yttersta grad af förnedring och
förödmjukelse, då han bönföll om påfvens förlåtelse,
därigenom att han barfota och klädd i säckväf fick under
trenne dagar och nätter midt under vintern förgäfves
vänta utanför hans helighet påfvens dörr, i Canozza,
innan han fick företräde.
Det är svårt för oss i det nittonde århundradet att
sätta tro till de berättelser, hvilka omtala påfvarnes
obegränsade makt under de mörka tidehvarfven, äfvensom
naturen och utsträckningen af de anspråk de ställde på
människornas tillbedjan och underkastelse. Under det
att kejsare och konungar ägnade påfven en underdånig
hyllning, betraktade det simpla okunniga folket honom
såsom en gudomlighet. Hans lärosatser mottogos som
heliga lärdomar, hans bullor och domslut som om det
hört den sanne Gudens röst. Siciliens sändebud kastade
sig i stoftet under det tre gånger upprepade utropet:
”Du, Guds Lamm, som borttager världens synder”.
”Folket anser ännu påfven som en Gud, hvilken har makt
öfver alla ting i himmelen och på jorden”, säger
Gerston. Det femte Lateranska konciliet underskref strax
före Reformationen ett dekret, hvilket förklarade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
