Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Romerska bad och Finska badstugor - I. Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samuel Ödman om talar på sitt målande sätt i sina »Hågkomster från
Hembygden» ett julbad på finskt vis i W islauda prestgård vid
medlet af 1700-talet 1). De rika oeh förnäma begagnade sig af
samma slags bad, ehuru ofta präktigt inrättade. En sådan aristo-
kratisk »badstuga» skildrar L in n é i sin »W estgötharesa» på ett
högst noggrannt sätt på godset Lindholmen vid W enern, uppförd
i medlet af 1600-talet, af Grefve Bengt Gabrielsson Oxenstjerna,
oeh säger L in n é det vara »ett ’mästerstycke och det präktigaste
jag sett i hela W estergötland, ja hvars like till badstuga man
fåfängt lärer söka i Sverige». D et var ett slags orientaliskt varm-
luftsbad af fulländad inrättning, så i tekniskt som konstnärligt
hänseende, och förtjenar näm nas såsom ett m önster för ett privat-
bad äfven i vår tid.
E fter att i flere århundraden varit i så allm änt bruk att ingen
by, ingen större bondgård saknade sin badstuga (och de begagnades
äfven), hafva dessa bad sedan slutet af förra seklet småningom
blifvit så bortglöm da, att för närvarande få personer finnas, som
hafva aning om, att de ännu vid alla gamla byar qvarstående
»bassturna» någonsin haft med bad att skaffa, lika litet som att
det allom välbekanta björkriset oeh risbastup var ett hygieniskt
medel, långt innan det blef ett pädagogiskt. Orsaken härtill får
man till en del söka uti det gamla vanliga felet, att ieke i enlighet
med en stigande civilisations fordringar söka utveckla sina gamla goda
sedvanor, utan i stället alldeles öfverge och förkasta dem såsom
gammalmodiga och föråldrade, som vår allmoge gjort både med
’) »Kl. 2 efterm iddagen uppeldas badstugan med björkved och ett äkta finskt
bad tillagades. D rängarne badade vid första värm en, som ansågs m indre
helsosam . D ernäsf infann sig prosten med sin adjunkt och undertecknad.
M an afklädde allt, och kläderna lades utanför dörren i fria luften. H var
och en intog en lafve, i m ån af den h etta han åstundade, H ela äm baren
k allt vatten gjötos på den uppglödgade ugnen, som gaf en stekande im m a,
m ot hvilken den h äftigaste Sirocco var a tt anse som en förfriskning. E fter
några m inuter begynte den nakna oeh på blotta brädet u tsträckta kroppen
stark t svettas. D å gafs åt den badande en i ljum t vatten doppad björk-
löfsqvast, med hvilken han im m erfort gisslade sig värre än den aro-aste
kapucinerm unk, till dess huden blef eldröd som en kokad kräfta. D erefter
nedsteg man och satte sig pa ett bräde, hvarest en dräng, med sina bar-
bariska näfvar, företog tvättningen från hufvud till fot, och slutligen gjöt
öfver hufvudet en full skopa varm t vatten. H är var således icke ett
österländskt bad, hvars lenhet och^ behag så m ycket upphöjes, utan ett bad
å la Tatare i bokstaflig m ening. Ä ndtligen intogos kläderna u tn r kölden,
som ofta steg till 12 ä 16 grader, och m an påklädde sig dem utan m insta
olägenhet. Vid hem kom sten fann m an uppbäddade sängar, i hvilka man
lade sig med kläderna. — D ö ttrar och pigor badade slutligen på sam m a
sätt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
