Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Adolf Axner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du är én kruka, visserligen af porslin, men en
kruka ändå,» bade Pauli en gång med sitt vanliga
öf-vermod sagt till honom, i flere kamraters närvaro.
Detta förtröt honom; men den fromme gossen knöt
näfven i byxfickan och teg. Han höll länge till godo
med porslinskrukan, liksom han ännu längre tåligt
burit det tillnamnet: mamsell, hvarmed han, vid sitt
första inträde i skolan, hugnades af käckare kamrater.
Liksom de fleste, hade Adolf Axner framträdt till
mönsterbordet, för att söka plats i de tappres leder.
Pauli mätte honom med sina blickar länge ifrån
topp till tå.
»Nog ser du tjock och bastant ut,» sade anföråren
slutligen; »men Gud vet, om det inte är mera bomull
än jern uti dig . . . mera mjölk än blod.»
»Jag är inte rädd för någon, jag . . . inte en gång
för dig, Pauli!» svarade Axner.
Detta oförskämdt djerfva yttrande af »mamsellen»
framkallade ett sorl af förvåning på de ungas läppar;
men mest förvånad syntes Axner sjelf, ty han skiftade
färg och slog ned ögonen.
»När vi komma att slåss mot flickskolorna,» yttrade
Pauli hånande, »så ska vi skicka mamsell Adolfina
Axner emot dem.»
»Adolfina! Adolfina!» ropade hela skaran, utbristande
i skratt.
Det vackraste röda blod, värdigt en Adolfinas
kinder, genombröt liljorna på Adolfs ansigte.
»Nej, men se på mamsellen ... se hur hon rodnar!»
skriade alla.
Adolf vände sig bort, gick till vattflaskan och
tömde ett helt flasklock vatten, för att skölja bort de
olycksaliga rosorna, hvilkas betydelse ingen ville förstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
