Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Slaget i Sista Styfverns trappor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Klenast den som skryter . .. Asner är alltid
rätt-Tis • • • Axner är en krona.»
»Och ädlast den som först räcker handen till
forsoning,» fortfor anföraren.
»Axner har rätt ... här är min hand,»
»Och min.»
»Vänner» . . .
»I lif och död!»
»Träffad t!»
»Lefve Clara!»
»Död åt Catharina!»
»Hurra 1 hurra!» skallade Claristernes rop, så att det
genljöd öfver saltsjöns vågor.
»Men hur kommer det till, atl Pauli dröjer så länge,»
yttrade Axner, sedan hurraropen tystnat; »han borde
nu ha hunnit fram på öfra vägen.»
»Ja, det är obegripligt . . . inte syns han till och
inte hörs han af det minsta.»
»Hvem kommer der i trapporna?» . . .
»En madam med en liten flicka.»
»Låt oss fråga henne.»
»Ja, ja!» . . .
En medelålders qvinna, med en svart halsduk på
bufvudet och ledande vid handen en liten flicka,
syntes på Sista Styfverns öfversta trappsteg.
»Vänten härnere, gossar!» befallde Axner, »jag ska
fråga henne, jag.»
Efter dessa ord sprang han uppför trapporna, de
Bedgående till mötes.
•Förlåt, madam lilla,» sade han, höfligt aftagande sin
mössa; »bar madam sett till några gossar?»
Flickan i Stadig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
