Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Slaget i Sista Styfverns trappor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att oarra denne och hans kämpar ner utför de
olycksaliga trapporna.
Pauli och hela hans krigshär hade således råkat i
samma snara, som han med så mycken klokhet utlagt
för Cathrinisterne.
Axners ögon sökte Paul is.
»Förbanna, hade du icke rätt,» mumlade denne med
nedslagna ögon.
»Den som gräfver en grop åt en annan, faller sjelf
lätt deruti,» tänkte Adolf, men teg.
»Hvem kunde tro de der trashankarne vara så
slipadel» yttrade Pauli.
»Jo, den som bara dömer folk efter utseendet och
kläderna,» svarade Axner.
Det blef nu ingen tid hvarken till att tala eller
tänka, ty i detsamma började striden. Glaristerne
kämpade, om ej som lejon, åtminstone som lejonungar; men
de obeqväma trapporna hindrade alla deras rörelser, ty
vid hvarje slag, de utdelade; löpte de fara att sjelfva
falla omkull och blifva nedtrampade, hvarigenom de
mera besvärade bvarandra än fienderna, som påträngde
både ofvan- och nedifrån. De snygga kläderna
sönder-sletos, de fina ansigtena öfverhöljdes med blånader och
blod och de förr så gladt hurrande läpparne hade
numera ej utrymme för annat, än klagoljud och
jem-merrop.
Huru många ögon skulle ej hafva blifvit utstungna
och näsor inslagna, om ej ett skyddande öga vakat öfver
den stridande ungdomen! När barn leka männers lekar,
sökande likna dem i våldsamhet och vildhet, sörjer
merendels Gud för, att ingenting värre händer. Det
år blott det fullmogna oförståndet som rättvisligen får
sitta emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
