Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Flickan i Stdsgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vet du inte, att supen just är lilla lifvet ... det
aka pigga opp den lilla siklöjan, det»
Gossen inom sparlakanen kände sina lemmar
öfver-gjutasaf kallsvett.
»Bär du inte hit henne med godo, 9å drager jag er
begge fram till buteljen, om jag också 9ka ta er beg*
ge vid kalufven!» ...
Adolf hörde honom resa sig upp från stolen och
kände sitt blod stelna.
»Anders, goda beskedliga Anders!» hördes den
arma qvinnan bedja; »det är ju inte vårt barn . . . inr
för Gud och barnets föräldrar måste vi ansvara för att
ingenting ondt händer del . . . du måste vara
barmhertig . . . inte mot mig, ty jag skall tåla allt, för?
draga allt, liksom jag förr har gjort ... du vet bur
jag lidit och ändå aldrig klagat för någon menniska
. . . och när jag klagat inför Gud, så har jag ändå
alltid bedt för dig . . . var menniska, Anders, om da
vill, att Gud ska vara nådig mot dig på den yttersta
dagen!» . . .
Ett skallande hånskratt besvarade denna bön.
»Nej, Anders, du är ingen menniska,» fortfor den
förtviflade hustrun; »den onde har fått makt med dig,
och Gud nåde dig i din sista stund!» ,
»Supa först och predika sedan,» var den oblidkeliga
basröstens svar.
Adolf, som hörde den vilde mannen gå öfver
golf-vet, satte sig upp i sängen och kramade sina fingrar
emot hvarandra, så att det knäppte i hvar led.
»Jag vill ut! ... jag ska anropa alla menniskor
ute på gatan om hjelp!» hördes qvinnan ropa.
»Ja så, din fullritade!» svarade mannen; »det skalle
du nog ha lust till . . . men det ska vi bli två pm . . •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
