- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
82

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Flickan i Stdsgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jätten släpade sitt- rof till andra kakelugnsvrån,
stack sin lediga band deruti, ocb när den återdrogs,
följde dermed — icke den eftersökta svigtande
hassel-käppen, utan ett gigantiskt — klappträd, förmodligen
tillhörigt murarens hustru och fördt af hennes idoga
händer vid någon af de aödra tvättbryggorna.

»Ja så, det lär väl inte finnas något bättre,» började
ånyo muraren, som återvunnit sitt gamla glada och,
jovialiska lynne; »det här är väl inte alldeles
detsamma, men man kan hjelpa sig fram med det ett godt
stycke ... det smäller så förbannadt och gör mer
oväsen ån nytta, men det är sant, man kan nyttja defe
på tvären, så smäller det inte så hårdt, men kännes så
mycket bättre ... ser du, jag gör alltid det geda &
tysthet, jag.» . . .

Vår hjelte drog en djup suck, serdeles med
afseen-de på det gigantiska klappträdet. Att läggas under
detta träd, liksom simpelt byke, upprörde ännu mor
hans unga blod. Hasselkäppen bade då varit mycket
bättre, ty deruti låge åtminstone något militäriskt,
och hvem vet dessutom så noga, om ej den store
Na-poleons marskalkar. hertigaF, vicekonungar, jo till oeb
med konungar, hvilka tjent sig upp från de lägsta
grader, hvem vet så noga, säga vi, om ej alla desse haft
en äldre bekantskap i hasseln , än i lagern!

»Se så, min lilla fiffiga herre!» återtog nu muraren,
som icke var någon gnidare på artiga epiteter; »na
ska vi muntra oss på en liten stund. . . aldrig har ni
varit och aldrig blir ni hädanefter så klappad som ni
nu ska bli . . det ska gå så lätt som att gipsa tak och
marmorera väggar . . . kom. min sockergrh! den här
konfekten skadar hvarken tänderna eller magen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free