- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
92

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så lärer det väl icke heller kunna nekas, att
ingen ställt till så mycket ondt som hon. Men hvarifrån
har hon då fått denna allsmäktiga trollstaf, hvarmed
hon, ena stunden, kallar himmelen med alla dess englar
till jorden och, den andra, besvärjer afgrunden att med
alla sina lågor öfversvalla land och sjö? — Hvårföre
är det för henne en sådan småsak, att vid sitt
rosen-band, af millioner nycker sammanväfdt, fästa oss
män-ner, förståndets och kraftens symboler, och sedan
obarm-hertigt låta oss dingla mellan himlen och afgrunden,
tilldess vi blifvit tunnare än sjelfva den omgifvande
luften? Huru förklara detta? — Det ligger i hennes
natur, säger man; men hvaraf består då denna natur?
Hvem kan mäta ett haf, som b varken bar botten eller
gräns, om man också satte för sina ögon förståndets
skarpaste synglas? Hvem kan lita på en våg, som, ena
stunden, vaggar oss så lugnt mot den drömda hamnen,
en tom luftbild af lycka ocb sällhet, och, den andra,
kastar oss vredgad på en klippa? och ändå ledsnar man
ej på alt förnya den vådliga seglatsen. Tusen gånger
bedragen, vill man äfven blifva det för den
tusende-första och så vidare. »Ho kan utransaka menniskones
hjertan!» utropar profeten. Monne den gudsmannen,
när han uttryckte sig så, icke menade »qvinnones» i
stället? Det förstås, att vi här icke tala om dessa
med-görliga, beskedliga qvinnor, hvilkas själsbotten man
finner utan optiska instrumenter. Vi tala om de
»riktigt äkta». Den man, som kan hålla en sådan i tygel,
förtjente tvenne lifsens kronor i evighetens land.

Men vi förlora oss i vidlyftigheter, fremmande för
bufvudämnet. Så gör man alltid, när man talar om
fruntimmer. — De femå riga ögonen i Stadsgården hade
redan förorsakat vår trettenårige bjelte en sömnlös

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baflickaou/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free