- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
97

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nå?» 4 . .

»Men Storken ska aldrig glömma det . . . han ska
förfölja er son så länge han lefver.»

»Såå ... ja, må han försöka bara . . . hade ban
varit hemma, så skulle jag ha spart honom besväret.»

»Lyd mitt råd, herre! . . . sök honom aldrig . . .
herrn skulle bittert ångra det . . . lilla herre,»
fortfor hon, vändande sig till Adolf, »möter ni honom
någon gång, så fly . . . spring så fort ni kan . . . haf
ögonen omkring er hvar ni går . . . stanna aldrig, när
ni får se honom ... om ni är ute och leker med
andra gossar, så tänk alltid på att han är i grannskapet
. . . när ni går hem de mörka aftnarne, så gå aldrig
in i porten förrän ni är säker på att ingen står der
förut . . . Herre Gud, hvad det gör mig ondt att
jag så nödgas förskräcka den raska, vackra gossen!
... men jag måste, jag måste det!» . . .

»Håhå! min son förskräcks inte af så’na småsaker
.. . var lugn för det, kära madam!»

»Min man har svurit att hämnas . . . han ska
hålla sitt löfte, för det är de enda löften han håller.»

Adolf hörde knappast hvad qvinnan sade;
åtminstone lade han ingenting deraf på sinnet. Han undrade
oupphörligen på den lilla flickans bortovaro och ville,
så gerna han lefde, vinna upplysning derom; men man
håller alltid länge på den fråga, hvarpå man anar sig
ett ofördelaktigt svar.

»Det blef väl f-n till väsen efteråt,» återbörjade
kopparslagaren, »när gossen så der behändigt undkom
er mans klor? ... ni fick väl sitta emellan, som
vanligt, stackars qvinna! . . . men det var i alla fall
besynnerligt af er, att ni sprang ifrån min son, när ni
visste hurudan er man är, den krabaten!»

Flickan i Stads g. 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baflickaou/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free