- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
101

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

si vil... na är Lalla grann, nu är Lalla snäll, sl ro*
pade hon, och begge delarne var hon också» . . .

»Den lilla vackra blå sammetskolten!» inföll Adolf,
som hängde sig fast vid den beskedliga madamens
blickar, under det hon talade i fullkomlig paroxysm.

»Och de små blå kängorna!» fantiserade hon,
stirrande på golfvet, liksom såge hon dem dansa der.

»Och de stora blå ögonen!» tillade vår hjelte, som
icke längre nöjde sig med sådana småsaker, som koltar
och kängor.

»Men allt förbi! . . . bon återkommer inte mer . . .
aldrig får jag se henne mera . . . hvarföre skulle jag
bära bort henne? . . . jag rør tokig . . . jag var
vansinnig!» . . .

Qvinnan nedsjönk snyftande på en stol med händerna
för sina ögon. Adolf gret och snyftade i kapp med
henne. Kopparslagaren vände dem ryggen, närmade
sig fönstret och upptog sin plånbok, bläddrande deruti.

Han nöp i en riksgäldssedel på två riksdaler och drog
fram den till hälften ur plånboken. Men något, som
skymde i hans ena öga; gjorde, att han skjöt tillbaka
riksgäldssedeln in i plånboken och framdrog i dess
ställe en bankosedel på tre riksdaler, med hvilken han
gick till bordet, hvarinvid den snyftande qvinnan satt.

»Kära madam!» sade han, läggande sedeln på
bordet nära den sittande, »blif då förnuftig igen ... er
lilla fosterdotter är ju hvarken död eller begrafven . . .
belsa på oss i morgon, så få vi närmare språkas vid
... kanske hittar min hustru på någon råd, för att
bjelpa madam . . . jag beter Brundström, jag,
kopparslagare och bor på Norr i Stora Vattugränd . . . alla
menniskor känna kopparslagar Brundström ... Gud vare
bos er, stackars qvinna! ... se så, kom nu, Adolf!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baflickaou/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free