Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herre hemma här om dagen, som rille förhöra mig i
Tyskan och Fransyskan . . . jag skämdes så jag inte
kan tala om’et, för jag kunde inte ett enda ord . . .
kan du Tyskan oeh Fransyskan?»
»Nej.»
»Hvarföre få vi inte läsa det?»
»När man kan Latin, så kan man allt annat, säger
magistern.»
»Men vet du, hvad den der herrn sade? . . . han sa,
att det är högst få, som kunna lära sig Latin riktigt,
om de också hölle på med det i hundra år ... på
det viset skulle man aldrig hinna lära sig de lefvande
språken . . . hör du, finns det något land, der man
talar Latin?»
»Nej, inte det jag vet . . . åtminstone inte sedan
Romarne lefde.»
»Äro inte Romarne döda?»
»Jo.»
»Lefva inte Tyskarne och Fransoserne?»
»Jo bevars.»
»För att nu hinna låra sig tala med de döde, så
tår man inte lära sig tala med de lefvande ... är det
inte åbers det!»
Dessa och dylika reflexioner äro visst icke klyftigare,
än att de alltför väl kunna uppstå i en trettonårig
gosses hufvud. Det gamla förvända skolsystemets
tallösa brister äro för allmänt kända och för ofta
påpekade, för att här behöfva någon ny analysering. Hvad
lefvande språken beträffade, så hörde man på den tiden
blott talas om dem, och man visste icke ens, att det
för eget modersmål fanns en grammatik, som man
behöfde känna. Latin och Grekiska, Grekiska och
Latin, se der nästan allt som kom i fråga. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
