- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
146

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han pi honom svärdsordens stjerna och Iofvar honom
kommendörsbandet, när »den förskräcklige» blifvit
besegrad. Löjtnanten springer till tvenne af sina gamla
skolkamrater, som äro officerare vid Svea Artilleri, och
beder dem ömhjelpemdt »den förskräcklige.» De följa
honom genast med tjugufyra fyrtiåttapundiga kanoner
och göra naturligtvis underverk af tapperhet.
Röfvar-bandet innestånges på alla sidor och nedhugges, -jemte
»den förskräcklige», till sista man. Löjtnanten
upp-höjes i en hastig vändning till ryttmästare, major,
öf-verste, general, m. m., hvilket är vanligt med kungliga
personer, och blifver slutligen kronprins. "Den
lycklige Adolf glömmer ej sina tvenne gamla skolkamrater.
Han gör dem på ögonblicket till generaler och gifver
dem hvar sin den vackraste hoffröken till maka. Sjelf
blir han naturligtvis förmäld med prinsessan och får
med henne i hemgift Haga slott och parker.
Romanen slutar med ett stort fyrverkeri på Drottningholm,
hvarvid Adolfs och Lallas namn synas i briljanterad
eld med krona öfver.

Detta var innehållet af en roman, som Axner uttänjt
till tre delar, stark på naturbeskrifningar, monologer och
dialoger, med ett pistolskott på hvaije sida och ett
sabelhugg i hvarje rad. Dels för att vara olik vanliga
författare till dylika romaner, dels ock för att
ådagalägga en innerligare bekantskap med de klassiske
auk-torer, hade han speckat texten med åtskilliga latinska
glosor, lånade ur syntaxen. Så låter han, t. ex.,
löjtnanten, när denne i Humlegården gör sin
kärleksförklaring för prinsessan, vemodigt säga: »Pulvis et
umbra sumus» (ett stoft och en skugga äro vi), samt
muraren, »den förskräcklige», i det afgörande ögonblicket
utropa till sina förtviflade, omringade röfvare: »Dulce

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baflickaou/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free