Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras arbeten. Misstaget med skiilingarne låg åfven
som ett berg öfver hans bjerta.
Den bestämda dagen kom, och vår författare stod i
boklådan.
»Jaså, det Tar om ’’den förskräcklige/’» sade
bokhandlaren och såg på vår författare med stora, leende
ögon.
Adolf log tillbaka, lifvad af den första uppmuntran,
han nu så ögonskenligen fick emottaga för sitt
snillefoster.
»Öfversättning och från Italienskan till på köpet t»
fortfor bokhandlaren, städse betraktande vår
öfversäl-tare med, om möjligt, ännu gladare blickar.
»Ja, från Italienskan,» svarade Adolf, ytterst lycklig
och högligen välsignande sin goda idé, att göra »den
förskräcklige» till Italienare. Det enda, som
beskuggade hans glädje, var, att han ej hållit i sig med sina
femtio banko, utan genast släppt »den förskräcklige» för
ett sådant röfvarpris.
»Hör på, min unga herre!» började nu bokhandlaren
igen; »det kan visst vara möjligt, att det finns ett
Lif-garde till häst i Italien; men hur det kan vara med
Humlegården och Sista Styfverns trappor, det år jag
osäker på . . . det skulle vara roligt att få se det
Italienska originalet» . . .
Derpå föll bokhandlaren i det våldsammaste skratt,
hvaruti tvenne bodbetjenter, icke mycket större än
Axner, på det lifligaste instämde.
För myckel och för litet skämmer allt. Vår
författare bleknade vid detta glädjeutbrott och syntes liksom
träffad af åskan. Bokhandlaren, som var en beskedlig
menniska, fast han skrattade gerna, såg medlidsamt på
den förkrossade gossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
