Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni ä* mina bästa ränner,» ropade Axner och slog
sina armar om begges bufruden; »jag har det största
förtroende till er ... ni ä’ de enda, som begripa
något.»
»Och du sa’, att de skrattade T» frågade Pauli,
blossande af vrede.
»Ja, var det inte skamlöst?»
»Det var bofaktigt!» röt Pauli, knytande händerna.
»Och den rödhårige grinade värst?» utlät sig Hök;
»jag skall slita hårtestarne från hans skalle, om jag
Också skulle bränna fingerna på mig.»
»Ut med rutorna i boklådan!» ropade Pauli,
uppspringande.
»Ut med dem, ut med dem!» instämde Hök.
Monne väl en äldre författare här i landet
någonsin har vänner, som vilja göra så mycket för honom,
som Pauli och Hök då ville göra för Axner?
»Men,» anmärkte Axner något eftertänksammare,
»det är inte rutorna som skrattat.»
»Det är sant,» medgaf Pauli, »det var bokhandlaren
och bofinkarne.»
»Vore det inte bättre,» föreslog Adolf, »att sälja
manuskriptet till en annan och, sedan det väl blifvit
tryckt»... ■ *
»Ta ett exemplar,» inföll Pauli» »och kasta det i
flinten på bokhandlaren och hans skrangelben till
pojkar?»
»Så mente jag med,» förklarade Axner.
»Inte så dumt!» gillade Hök; »men alla ska vi vara
med.»-
»Ja, ja.»
»Skönt! ypperligt! och derpå tomma vi.»
»Der.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
