Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till böcker, utan äfven förläde vackra visor till folkets
gamman och uppbyggelse.
Dit styrde Axner sina steg. Han hade inskränkt sina
pretentioner, ty han ämnade endast begära trettio
riksdaler riksgäld. Kapprocken hade krupit i skrinet; men
guldklockan, som man möjligtvis kunde få för trettio
riksdaler, ville han ej släppa ur den nya urfickan,
hvarmed fostermodern på hans enträgna böner redan
försett honom.
Adolf hade hunnit till hörnet af Stora Vattugränd
och Drottninggatan, då han stannade, väckt ur sina
drömmar af en bekant röst bakom hans rygg.
»Se lilla herrn!» ropade rösten; »hvad han har
blif-vit stor, sedan jag sist såg honom!»
Adolf vände sig om och blef varse en medelålders
qvinna, mycket blek, mager och förfallen.
»Lilla herrn känner inte igen mig,» sade hon med ett
sorgset uttryck i ord och ansigte; »nå nå, det är jemt
ett år sedan den tiden.»
»Madamen i Stadsgården!» utropade Adolf, förvånad
öfver den förändring hennes utseende undergått. Han
hade icke sett henne sedan besöket i sällskap med
fosterfadern.
»Ja, det år jag . . . herrn hade svårt för att känna
igen mig ... jo jo men, jag undrar inte på det . . .
jag känner knappast igen mig sjelf.»
»Herre Gud, att madam aldrig kom till oss!» sade
Axner.
»Inte visste jag, hvar herms mamma och pappa
bodde,» svarade hon, under det.hennes ögon irrade åt alla
sidor, liksom sökte hon någon; »herrns pappa var en
god och hederlig menniska . . . han gaf mig en hel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
