Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korslagda bjelkarne och bräderna, som utgjorde gran*
den för den stora mnrarställningen.
Då — då hördes* ett förfärligt dån öfver hans
huf-vud, och rundt kring honom nedrasade stora
tegelstenar, som störtade mot gatan och krossades till grus.
Genom en högst underbar slump undkom Adolf
stenregnet och rusade genom ställningen ut p§ gatan. Äf*
vendetta skedde i grefvens tid, ty ögonblickligen
derpå följde en stor balja, full med murbruk, hvilken
nedstötte i gatan, så att den flyende gossen fick hela
ryggen öfverstäukt med bruk.
Hunnen ett stycke från den farliga murarställningen >
vände sig Adolf om, för att öfverskåda den nya fara,
han undsluppit.
Hvad såg han då?
Han såg högt upp på murarställningen det rysliga
motstycket eller originalet till »den förskräcklige», han
sjelf bar under armen; — han såg den vilde hämnaren,
muraren med halfva örat, som blickade nedåt på det
undkomna offret med vanställda anletsdrag,
sammanbitna tänder och knutna näfvar, en sammangjuten
bild af den gäckade hämnden och det vanmäktiga
raseriet.
När nu Axner såg allt detta och tänkte på de
forsåt, detta odjur under loppet af ett helt år satt för
honom, tänkte på de dödsfaror, denne hopat öfver hans
hufvud, då greps äfven hans unga bröst af hämndens
hvassa klor. Han hötte åt sin dödsfiende med
knyt-näfven och upptog derefter från gatan cn sten, för att
kasta den i hufvudet på muraren, som icke stod nog
högt, för att vara fredad från stenkastning. För Adolfs
öfvade hand var stenen hvad kulan är för den skicklige
jägaren: den var säker om sitt mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
