- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
186

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hök, sålunda sysselsatt, tyckte sig visserligen höra
en trumpetsignal från fältet; men som denna var olika
den, som på skottlinien nyttjades, så lemnade han deråt
ingen vidare uppmärksamhet, utan fortsatte med sina
annotationer. Men när han straxt derpå igenkände
trumpetsignalen från batteriet vid tullen, vände han
förvånad sina ögon åt det håll, der hans trumslagare
stod och hvilken först borde bafva signaliserat, innan
batteriet kunde göra det. Trumslagaren runkade på
bufvudet och syntes lika förvånad.

I detsamma hördes knallen af ett skott från
batte-riet, jemte hvinandet af en kula, och ögonblickligen
derpå störtade både Hök och den af manskapet, som
var honom närmast, till marken, begge träffade af
kulan, den ene i venstra benet och den andre i högra.

De i närheten stående artilleristerne uppgåfvo
nödrop och rusade fram till hjelp.

»Det kommer en kula till!» ropade några röster.

Hök omfattade med begge händerna sitt
sönderskjutna ben och hoppade på det friska några alnar till
utom skottlinien, tills han ånyo nedföll, badande i sitt blod.

»Gif mig en skjorta, att förbinda mig med,» ropade
han till artilleristerne, som stodo bandfallna omkring
honom; »ser ni inte, att jag förblöder! . . . hjelp er
kamrat; äfven han förblöder, den olycklige!»

En af dem tog af sig skjortan och hjelpte honom
alt hämma blodflödet.

Hök emottog linnet, slet det itu och kastade
hälften deraf åt den sårade artilleristen, hvars klagan och
svordomar gjorde ett tvärt afbrott mot Höks lugn.

»För mig sedan hem till mina föräldrar,» bad Hök
med mattare röst; »unna mig åtminstone att dö i
deras armar!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free