Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tyst!» hviskade Axner, i det han lade örat intill
porten, likväl icke släppande sin ursinnige vän, i hvars
rock han höll.
Utifrån hördes sorl af flera personer, som närmade
sig porten.
»Jag känner igen Högbergs röst,» mumlade Pauli
mellan tänderna.
»Tullbctjenien var en spion,» yttrade Axner för sig
sjelf, under det han bråkade sin hjerna, för att i detta
kritiska ögonblick påfinna något medel till räddning.
»Herre, herre!» hördes då genom yrvädret från
stranden en qvinlig stämma.
Axner vände sina ögon mot strauden och blef dervid
varse en mindre båt, hvaruti en mensklig skepnad
rörde sig, men den han genom mörkret icke kunde
igenkänna. Genast och utan att bortöda den knappa
tiden med vidare grubblande, drog han Pauli med sig
ner till stranden.
»Skynda sig, stig i båten!» uppmanade skepnaden,
som satt deri.
»Aha, madam!» ropade Axner; »Pauli, vi äro
räddade . . . raskt ombord ... se så ja .. . skjut ut . . .
bra går det! . . . victoria, victoria!»
Det var hög tid, ly i detsamma öppnades porten
och flere karlar inträdde i parken, hvilka förenade sig
med de tvenne som förföljt Pauli på strandvägen. De
stodo nu vid stranden, följande med sina blickar den
undanilande båten. Huru dessa blickar sågo ut, kan
blott vinternatten, som omgaf dem, känna; men att de
ej voro bland de vackraste, torde vara säkert. Hvad
de sade, måtte icke heller hafva varit det blidaste; ty
det tycktes nästan som hade vindarne, för ögonblicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
