- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
220

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hök dagligen benämndes» greto alla, men mest fru
Brundström. Axner höll icke desto mindre på att
komma af sig; ty vid ett tillfälle, då han från sin
upphöjda, högtidliga plats yttrade, att »den fromma
men-niskan skulle nedstiga i en graf, följd af alla redliga
människors tårar,» hörde han tydligen den nära
invid predikstolen sittande Paulis stämma, som sade:
»då måtte hoo komma att ligga bra blött.» Vid ett
annat tillfälle, och då han ordade om »skönheten af
att hvila i skuggan af paradisets palmer,» såg han sin
andre vän, den sannt christlige Hök, bekymmersamt
runka på hufvudet. Han skulle alldeles hafva
förlorat koncepterna, så framt icke fru Brundströms
högljudda snyftningar återgifvit honom modet. Hon hade
ett öfverflöd af tårar, som kunnat räcka till för en hel
församling i våra irreligiösa tider. Verksamt
understöddes hon af sina båda pigor och
fattigstugummor-na. Efter slutad predikan, emottogs predikanten i sin
rödögda fostermoders armar, och kopparslagaren svor
på. att Wallins, Hagbergs och Franzéns predikningar
voro emot fostersonens, som en pris snus af Demanders
mellan sort mot en kardus af Gefle vapen. Men Pauli
och Hök delade ej de andras förtjusning. Pauli
bedyrade, att han aldrig tillförne varit så sömnig och
detta oaktadt han, för säkerhetens skull, tagit sin
goda middagslur innan han begifvit sig till kyrkan. Hök
fann sin väns predikan för grann och verldslig.
Axner hade ingenting att invända, hvarken mot det
ena eller andra, men tänkte: en gång år ingen gång.
Derföre, när han lemnade tillbaka prestkappan åt
klockaren och prestkragarne åt komministern, som lånat
honom dem, var det hans fasta beslut, att denna bans
profpredikan vore hans afskedspredikan, samt att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free