Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hadam var ju inte hemma på förmiddagen ?»
»Nej, jag var ju till stan, som herr doktorn vet.»
»Hur dags kom madam hem på eftermiddagen?»
»Klockan fyra.»
»Har madam sedandess sett någon karl härute, som
inte hör till gårdsfolket?»
»Nej, jag har inte varit ute sedan jag kom hem...
jag har ju hållit på med doktorns saker.»
»Är det någon annan än gardisten dernere vid båten?»
»Nej, inte såg jag till någon annan.»
»Känner madam den der gardisten?»
»Ja.»
»Hvad heter han?»
»Pil, numro fyrtio vid Svea garde.»
»Hurudan är han?»
»När han är nykter, är han alltid ordentligoch pålitlig.»
»Min sabel ligger ju i båten?»
»Ja, på botten bredvid stora kappsäcken.»
»Godt, madam! . . . tack nu för denna gången.»
Dervid tryckte han ch bankosedel i hennes hand och
fortsatte derefter skyndsamt sin väg nertill båten, utan
att lyssna till hennes tacksägelser.
I sin fulla glans blänkte månen öfver land och
vatten, görande de herrliga stränderna ännu mera
förtrollande. Öfver de refvor i naturen, som höstdagen
qvarlemnat, låg nu ett tunnt flor af det flnaste
silf-ver, tillräckligt dock för att dölja dem alla. Ingen
vind oroade lundarnes kronor, så att de gulnande
bladen kunde ännu en natt trygga få hänga vid de
qvi-star, hvarifrån de snart skulle ryckas, för att förvittra
och försvinna, i den våta grafven, som öppnat sig
invid trädens fot och hvaruti så många af deras syskon
redan fallit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
