Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Minsann rof icke du som en hel karl,» sade Axnef
till roddaren.
Denne besvarade de uppmuntrande orden endast
derigenom, att han rodde ännu ifrigare. Axner såg
årbladen kroka sig till bågar för hvarje gång de togo
i vattnet.
»Akta du årbladen,» varnade den styrande,* »för
öf-rigt är det alls ingen brådska . . . väderleken är den
skönaste man kan önska sig den här tiden på året.»
Roddaren tycktes icke gifva akt derpå, ty båten
fortfor att ila fram med samma, om ej större, hastighet.
»Hör du inte hvad jag säger, din galning!» ropade
Axner; »det är ju ingen kapprodd å färde . . . sakta
på årorna, hör du inte!»
Axner ropade för döfva öron.
»Du har säkert fått för litet prygel i dina dar,
efter du ännu inte lärt dig att lyda,» yltrade läkaren
förargad.
Båten hade nu lemnat kanalen ett godt stycke bakom
sig och befann sig redan midt på öppna viken,
hvilken var glänsande och silfverblå som himlahvalfvet.
Nu först hvilade roddaren på årorna och låt båten gå
med egen fart.
»Jo jo, det kännes väl slutligen på armarne, min
gosse,» yttrade Axner; »tag så lagom för dig i början,
så räcker del till slutet.»
Ehuru båtens fart, icke längre underhjelpt af
årorna, allt mera aftog, fortfor likväl roddaren att hvila
på dem.
»Se så, ro nu,» kommenderade styrmannen; »ser du
inte, att båten stannar?»
Men årorna ändrade icke sin overksamma, parallella
Ställning mot vattenytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
