- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
279

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i nacken, tør medan du som ea grodunge kraflade dig
fram öfver kappsäckarpe, bytte jag plats med den der
törstiga gardistsjälen, som sedan sprang for altan i raid
• . . var det inte finurligt påhittadt, du7»

»Det var värdigt en sådan bof, som ni är,» var
Ax-ners oförskräckta svar.

»Och om du inte varit ett sådant blindstyre, som du
ar,» fortfor karlen, »så borde du väl kommit under
fund med, att en utsvulten gardist aldrig i tiden kan
ro en båt, så den flyger som en fågel . . . men det
yar ditt öde, att du hvarken skulle se eller höra, för
att jag sent omsider en gång skulle få gastkrama dig i
allsköns ro och trefnad ... du äter väl inte opp mig
för det här lilla oskyldiga sprattet?»

»Nej, men jag skall begrafva er på sjöbotten, om ni
inte genast ror mig till land!» skrek Axner, kastande
af sig kappap och skådande omkring sig efter något
medel till sitt försvar.

»Du gal väl starkt, för att vara en sådan hngtupp...
men du gal väl så lagom, när jag fått fjädrarne af dig,»
svarade den förfärlige rorkarlen.

Dervid kastade han upp årorna bakom sin rygg, så
att årbladen skjöto upp i vädret på hvar sin sida om
båten, hvarefter han bugade sig ner och uppteg en
sabel, hvars klinga blixtrade till mot månen. Det var
Axners egen sabel, som han alltid brukade bafva
hängande öfver sin säng och den han tillsagt sin stå*
derska alt lägga i båten, men hvilken han först
saknat, när han, vid åsynen af sin dödsfiende, ville
upptaga den.

Axner förbannade sin obetänksamhet, att ej hafva
tagit vara p$ sitt vapen, när han steg i båten och
innan han tog plats vid styret. Han ryckte emellertid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free