- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
314

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilken den vackra tennsoldaten en gång stod? Ack
nej! du vill gråta, när du betraktar den stympade
qvarlefvan; ty på denna simpla tennfot stod en gång
din barndomsfrid, din barndomsglådje.

Först emot midnatten släckte Axner sitt ljus och
somnade in. Stockholms Stadsgård, med dess rullande
varufastager och beckiga sjömän, är i och för sig sjelf
föga poetisk; men när fastagerna glänsa som det rödaste
guld och sjömännen, hvilka svärma deromkring, hafva
bussaronger af silfverskir och solljusa vingar på sina
skuldror; när, i stället för kabiljon och
strömmingsnacken, små, blonda englahufvuden med ögon blå titta
fram ur guldfjerdingarne och saltlasten glittrar som en
last af diamanter; när Sista Styfverns trappor, annars
så fula och besvärliga, framställa sig i likhet med
Jakobs stege, bvarpå små englar i blå sammetskoltar gå
upp och ned; — då får äfven denna nejd en gudaglans,
som ingen dödlig mäktar afbilda. Men för att finna
all denna herrlighet, måste man hafva en sådan dröm,
som Axner hade, och ett sådant ämne för drömmen,
som han.

Men verkligheten, drömmarnes hånande fiende och
af-undande menniskan äfven dess drömda lycka, ropar i
drömmarens Öra och drömmaren spritter upp förskräckt,
isynnerhet om ropet liknar åskans kuall. Axner
trodde att åskan slagit ned i staden och skyndade upp ur
sängen fram till fönstret.

Himlahvalfvct liknade en drakes svarta gap, hvaruti
flämtande eldtungor korsade hvarandra. Dånande
slungade Wettern sina böljor mot molnen, för att trotsigt
bjuda himmelen spelsen, men slungades tillbaka i
djupet, rytande af vanmäktigt raseri. Det var, som ville

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baflickaou/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free