Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne nära . . . jag har blifvit så lugn nu, sedan jag
vet, att ni förlåtit mig.»
Muraren fattade Axners hand och tryckte den till
sina läppar.
»Jag skall inte Öfvergifva er,» svarade Axner.
»Och jag får vara hos er!» ropade Stork.
»Ja, ni får vara hos mig så länge ert uppförande
motsvarar mina förhoppningar.»
»Jag går då inte förlorad!» skrek muraren med
stormande glädje; »jag är då ej ett vilddjur, hvars åsyn
man flyr!»
Ovädret tilltog och hela huset skakades af de starka
åskknallarne.
Axner lät sin gäst taga på sig en annan rock, i
stället förden af regnet genomblötta, och gaf honom
derefter några förfriskningar, efter som huset för
ögonblicket förmådde.
»Ni behöfver hvila er efter så många ansträngningar
både till kropp och själ,» sade han; »tag plats på
soffan der öfver natten ... för närvarande finns det
ingen annan, eftersom jag inte vill väcka upp husfolket
midt i natten • . . sjelf lägger jag mig i min säng,
för att slumra in något litet . . . Stork!» tillade han,
forskande in i murarens ögon, »vi skola denna natt
sofva i samma rum . . • den lid har funnits, då detta
icke hade varit rådligt för mig . . . men ni ser, att
jag nu bar förtroende till er . . . jag tror nu, att en
fridsäll ande tagit rum i ert hjerta ... det är er
hustrus, den förklarades ande, och der den bor, der kan
inte det onda trifvas mer • . . Sof nu lugnt, och Gud
förläne er den rättfärdiges drömmar!»
»Herre!» svarade muraren, i det han förde fingret
till sitt stympade öra, »jag kan nu vidröra detta ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
