Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerning alltid föder, tillslöt Axner derföre sina ögon,
för att slamra in.
En stark Sskknall kom honom att sli opp
ögonlocken. Hans blick mötte da murarens Öppna öga, ty
denne hade råndt sitt ansigte frSn råggen.
»Da sotrer icke,* sade Axner.
Muraren tillslöt ögat, utan att srara, brarefter det
låt på hans andedragt liksom bade ban somnat in.
Axner blandade ånyo; men när han åter såg opp
framför sig, tyckte ban, att muraren sakta reste på
bufrudet ocb att dennes blickar stirrade åt sängen ned
ett besynnerligt uttryck.
»Da år orolig, din stackare!» yttrade Axner; »försök
ändå att sofva, min rän.»
Muraren srarade ej, men bans bufvud låg nu stilla
på soffdynan. Axner kånde sig något orolig till sinnes
och rille nu undrika sömnen. Men aldrig är man
den så nära, som när man söker fly den.
Han inslumrade slutligen.
Men snart uppräckes ban derigenom, att ban
känner en tryckning öfrer sitt bröst. Han söker resa sig
upp ur sängen, men sjunker tillbaka, förlamad af den
syn, som möter hans blickar.
Hrad ser han? hvarföre känner ban sig för första
gången i sitt lif gripen af modlöshetens hela ranmakt?
Jo, lutad öfver honom, med ena banden på bans
bröst ocb hållande en knif i den andra, slår hans
förfärlige gäst, med hånlöjet på ett ansigte, som nyss
förut hycklat den djupaste sorg, den varmaste ånger.
»Olycklige! du har då bedragit mig!» ropar Axner
med fasa.
»Man bedrager ej sin fiende, man lurar honom
bara,» svarar gästen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
