- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
324

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men åanu hvilar hans Teosira hand klippfast på
den liggandes bröst Två gånger Axners
kroppskrafter skalle icke kannat bodanvältra denna tyngd.
Muraren synes villrådig och hånlöjet i hans blick
tyckes slockna. Förskräckes han af det rnllande
tordö-net, eller förvillas han af lugnet i offrets öga,
hjert-ligbeten i dess ord?

»Ser du benne, som skrider bakom dig,» återtager
Ax-ner med dof röst; »det är din hustru ... det är
Christina! ... ser du svepningen, som omhöljer henne . • .
niding! du bar mördat den arma . . . se, se! • . .
lå-rarne! blodet!»

Med ett rop af förskräckelse studsar banditen
tillbaka från sängen. Han darrar, han skälfver. Ser
han verkligen en vålnad i svepningsskruden, eller är
det hans samvete, som för första gången öppnar sina
ögon och skådar in i sig sjelf?

»Djefvul!» ropar läkaren med en stämma, som
gc-nomskräller åskan och stormen, »jorden öppnar sig
under dina fotter! ... de fördömdas lågor gripa dig!
. . . bed, bed!»

Muraren slår knytnäfven mot sin panna och bans
jettelika gestalt tyckes sjunka tillsammans. En ryslig
strid rasar i hans innersta.

»Ha!» ropar han slutligen under den våldsammaste
själsanslrängning, »är jag då ett barn! . . . dödar och
helveten, bländas jag af spöken! . . . blod! blod!»

Han störtar fram till h vilobädden, men uppgifver
ett nytt rop och stannar. Hans offer ligger ej mer
på sängen, det är ej mer i rummet — det är borta,
försvunnet. Muraren sammanbiter sina tänder, så att
bloden sipprar fram mellan läpparne, och han stöter
sin knif i bolstret med den vansinniges raseri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free