- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
342

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

si var barmhertig, som ii alltid Tarif, och tillät mig
det . . . också toto mioa nitter temligee lugna . . .
men sista natten, ander det jag dernere i kammaren
Täntade på doktorn, som rar bortrest al landet, da sag
jag salig bastru min för andra gangen oeb ifren
bonom . . . afgrundsanden som liknade mig! . . . det
rar för det ni Tar borta, herre, för ni år min gode
ånde. ni ... om ni varit hemma, hade jag kanske sett
henne . . . men inte bonom, inte honom! Jesus Tåre
mig nådig!»

»Jag skall tyda ut den drömmen för dig,» sade
Avner: »din hustrus bild, som du sag, är din nuvarande
ocb blifvande lefnad, hvilken stråfvar att likna hennes
i gudsfruktan ocb djgd . . . den svarte anden, som stod
vid dörren ocb i bakgrunden, år ditt tillryggalagda
lif. . . ju innerligare du fäster dig vid ocb tinker på
den förra bilden, desto mera utvidgar sig afetåndet
mellan dig ocb den sednare, ocb snart skall denna
alldeles försvinna ur din åsyn . . . var derföre lugn ocb
jag lofvar dig att vara hemma den tid jag bestämt.»

»Nej, nej!» suckade muraren, »man drömmer inte
på det viset, herre! . . . når man är så gammal som
jag, vet man alt skilja en dröm från verkligheten ...
milt elände blir stort på jorden ocb ryslig blir en gång
min bädanförd.»

»Läs den bok jag gifvit dig,» yttrade läkaren; »Guds
ord bar gjutit tröst i olyckligare själar ån din samt

gifvit lugn och bugsvalelse åt större synbare än du____

tacka Gud, som, medan tider ännu var, väckte ditt
hjerta ur dess långa, blodiga dröm ... det var den
enda dröm, du hade alt frukta ... nu har den
försvunnit ocb du beböfver inte rädas mer .. . Gud vare
bos dig!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free