Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick den lemnade jorden, med ett slag af sin vinge
öppnat klippan i bans bröst. Ur öppningen uppsprang
en åder af ångerns länge dämda lårekälla, som kastade
sina klara perlor Öfver klippan, och när himmelens sol
sken deruppå, framskjöt snart nr den hårda grunden
mången grönskande vexl, mången doftande blomma. —
Ack, huru innerligt hugsvalande och ljuf den tron,
att ingen själ är så djefvulskt fjettrad, att icke en
engel kan lossa dess bojor!
Vår doktor var på väg till herresätet Axelstad. Efter
sitt första besök derstådes, hade han, så ofta hans lid
det medgifvit, gästat hos den grefliga familjen, hvilken
bemötte honom med den mest odelade tillgifvenheL
Dock var det som det kunde med den greflige mågen.
Den koketta blondinen, bans fästmö, upptäckte, att
»den vackre doktorn» var en alltför intressant menniska.
Det på en gång romantiska och allvarliga, som låg
ut-bredt öfver hela hans väsende, i förening med den
kärlek och trohet, hvarmed han ännu vårdade sitt
barndomsminne, så poetiskt och originellt för öfrigt,
förtjuste henne alldeles, och både hon och hennes
föräldrar emolsågo med stor ledsnad den dag, då han skulle
göra sin afskedsvisit. Grefve Silfverhjelm var orolig i
allt, utom i det hänseendet.
Denna dag var nu inne. Med beklämdt hjerta
nalkades 4xner Axelstads egor. Att grefven och
gref-vinnan vore de personer, hvarom Stork talat, derom
trodde han sig fullt förvissad; men hvem lilla Lalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
