- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
360

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

. Ol hfarföre så sällan déana blick i en qvidna» öga?
hvarföre skait ftfckbetens hån så ofta förstöra dbn
skönaste emalj, so«; btaanelen förlänat jorden till dess
prydnad? Icke blåstes dessa himmelens fönsterglas af
Qudsande, för att leda’ Ijvsetin till lastens eller
koketteriets sfinxer 1

»Låt oss gå härifrån,» bad flickan, »ocfi tala några
ord o» det förflutéa;*

Med den iai<va, okonstlade djerfbet, som endast:
oskulden väcker oeh< tillåter* lade bon sin venstre am
kring Axners: högra, h varefter de iteko af in på eo
smal, af snäckor betäckt och glänsande väg,
som.slingrade sig mellan de täta almames fotter och den stolta,
insjöns vågor * återspeglande vester ns
eld-. Hvaromi talade de völ? De Målade om( de få*
stum-der, de haft gemensamt af en förfluten barndom. Nej«
de talade ej; de pjoUrade blott, ty när minnet öppnar
parten till dens barndom«verid, man i verkligheten
lem-nat bakom sig. stannar det kalla, mönstrande
förståndet utanför tröskeln, och de som beträda den, blifro
som barn på nytt, förändras från stora till små oeb
dansa på blommande tufvor, icke hörande ödet, som
ropar: tillbaka, tillbaka på törnbeströdd stig!

»Ja^» sade Laura, »ännu minnes jag så lifligt den
stunden, då den vilde mannen ville slita mig ur de&
gråtande qvinnans famn och då ni, då gossen, som jag
förut sett och . . . och nyss smekt,» tillade hon så
innerligt småleende, »då han hastade fram till vår hjelp
. . .och bur min fostermoder med mig på armen
rusade ut i farstun, utför den mörka trappan, ut på ga-»
tan, ropande pa bjelp . . . oeb när bon sprang upp
tillhaka, följd al flere persoftetv och vi inkommit i
rummet, b vt vi ryste för mannen, som höll ena handen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free