Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pebr *ar en aldre broder till Gustaf Hök och hade
några år förut aflidit, till följd af ett fall från
trampolinen i Lindska siminrättningen. En annan bror
omkom flera år derefter på så sätt, att en mur, når
Bergmanska fabriken i Stadsgården brann, ramlade ned
öfver honom. Denna fattiga, men gudfruktiga och
vål-kånda, familj hade således erfarit nog af lifvets
vedermödor.
»Hör du, Adolf,» fortfor den sjuke med ett leende,
redan befryndadt med englarnes, »träffar du Dannström
eller Blanche, så bed dem med några andra mina vänner
i afton sjunga en qvartett utanför mitt fönster... det
skulle styrka min själ under den svåra kampen.»
Aftonen kom. Axner stod ånyo vid Höks säng. DS
hördes utifrån den fyrstämmiga sången:
”Tonernas vågor,
himmelska lågor,
fylla med tjusning hela mitt bröst.
Såren ej hlöda,
tårar ej flöda,
hjertat hugsvalas af lugnande tröst.”
»Hur skönt!» yttrade Hök; »har vål den tid funnits,
då jag kunnat förakta tonerna! . . . åro de ej
himmelens barn! . . . lifvet har dock mycket herrligt . . •
olycklig den, som icke fattar detr . • . Gud miskunde
sig öfver mig! . . • aldrig var jag högmodigare i min
själ, än när jag krälade i stoftet inför Herran med min
falska dyrkan . . . bjelp mig upp fram till fönstret, att
jag må tacka mina vänner!»
Axner ledde sin vän till fönstret. Hök kysste på
flngerspetsarne och satte dem sedan på fönsterrutan,
till hvilken han äfven förde sina läppar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
