Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, jo, den dröjer der för beständigt,» svarade Pauli,
i del han lemnade divanen och ånyo började sin
oroliga marsch på golfvet; »jag har guld och juveler, men
ingen sol som upplyser dem ... får det kanske
-aldrig!»
»Ah! ... du är kär ... du älskar . . . älskar utan
hopp!» suckade Axner med djupaste svårmod i
blicken och orden, ty han tänkte på sin egen hopplösa
kärlek.
»Ja, jag blir galen! . . . jag är en förlorad
menni-ska!» ropade Pauli.
»Jag minns, att du skref något derom,» sade
Axner, ålerhemtande sig; »men jag har glömt fråga dig,
hvem hon» . . .
»Tyst! ... jag hör ljudet af en vagn!» hviskade
Pauli; »det är hennes, jag känner igen den bland
hundrade . . . kom, kom! . . . till fönstret, till fönstret!
. . . det är furstinnans vagn som kommer!»
Dervid tog han Axner vid handen, ryckte honom
upp från divanen och drog honom med sig till
fönstret, hvilket han slog upp på vid gafvel.
Axner såg med förvåning folkhvimlet på trottoirerna
och galan, till bredden jemförlig med ett af
Stockholms större torg. Sorlet och«bullret var sådant man
kan vänta sig ur en så gigantisk bikupa.
Ett lysande ekipage med tvåspann körde nära och
långsamt förbi trotloiren vid professorns hus. I
vagnen sutto tvenne personer: den ene en man, ung, men
blek och lutande, samt, i trots af midsommaren,
insvept i sobelpcls; den andra var ett fruntimmer, hvars
dyrbara sommardrägt och bländande skönhet gjorde
ett tvärt afbrott mot honom, som satt vid hennes sida.
Just som vagnen rullade förbi det fönster, hvaruti de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
