- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
418

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

betraktade dessa dömer, dessa tornspiror, bvilkas gnid
glimmade mot solen, desto mera rodnade de, tilldess
de slutligen förvandlade sig inför hans ögon tiH
blodiga armar, som sträckte sig darrande mot höjden.
Molnet i hans öga upplöstes i en tår, ty han såg det
blod, hans fosterland i fruktlösa segrar gjutit, ocb
stenmassan, som utbredde sig framför honom, antog
formen af en enda förfärlig grafsten, hvarunder Svenska
fäders ben ohämnade lågo jordade.

Men ingen välsignelse, ingen frid syntes hvila
öf-ver den stora grafven. Högt deröfver trodde han sig
upptäcka skuggan af den jernhand, som med örnklor
till fingrar grep öfver allt, hvad inunder låg. Men ju
mer han betraktade skuggan af denna hand och ju
starkare solen brände derpå, desto tunnare blef
handen, och i den mon den förtunnades, antog den en
skärare färg. När nu den skära handen sträckte sig
öfver det blå fästet, som korsades af solens strålar,
var det, som såge han en engels hand, hållande en
himmelsbred blågul fana mellan sina fingrar. Handen
med fanan närmade sig Petersburgs fästning, som med
$ina qvaderstensvallar och sin förgyllda tornspira
simmade på Newas vatten. Inom ett ögonblick satt pi
spiran den blågula fanan och den stora grafstenen
öppnade sig och gossar blå med fädrens anda stego ur
djupet. Till engelns hand förenade sig småningom det
öfriga af dess gestalt, och när den vardt fullkomnad,
såg drömmaren i dess gyllne lockar och blå ögon en
bild, liknande den, han bar i sitt hjerta, och sålunda
upplöstes hans dåraktiga patriotism i hans lika
dåraktiga kärlek.

Icke långt ifrån doktorn stod Anders Stork,
betraktande floden, som lekte kring pontonerne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:19:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baflickaou/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free