Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hjelp! hjelp!» hördes ett utrop från soffan,
hvarifrån Stork i detsamma sprang upp på golfvet,
skådande omkring sig med vilda ögon. »Gud ske lofl han
flydde, han flydde! . . . men hon är qvar . . . Herre
Gud, är det ni, herr doktor!» tillade han med lugnare
stämma.
Axner såg bestört på sin tjenare.
»Har du nu drömt igen!» yttrade han.
»Stod det ingen nyss vid dörren?» sporde Stork,
skyggt blickande ditåt.
»Hvem menar du?» frågade Axner med ängslan.
»Han, den svarte . ... jag kände igen honom, hans
brinnande ögon . . . hans» . . .
»Du yrar, min vän!»
»Men bon var qvar, tyckte jag . . . men det är
ingen annan än doktorn, ser jag . . . hon liknade er
så mycket, herre . . .ja, det var ert ansigte hon
hade . . . det var besynnerligt! mycket besynnerligt! • . .
men tyst! . . . tyst! hör ni inte, herr doktor! . . .
lyssna! lyssna!» . . .
Det sista ordet skreks fram med ett så sönderslitande
ljud, att Axner studsade tillbaka några steg och vände
örat mot dörren, liksom han ville lyssna.
Han lyssnade verkligen; men denna gången kom
från hans läppar intet ord, förehållande Stork hans
vidskeplighet eller bestraffande hans skuggrädsla.
Ett högst underligt dån trängde till läkarens öron.
Var det åskan, mullrande på afstånd, eller var det
Ne-wa, som reste sig öfver quaierna och rullade sina
vågor mot palatsernas grundvalar?
Dånet blef allt starkare, kom allt närmare och
närmare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
