Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu fram en blick, spridande ett mildt sken öfver 4c
förstörda anletsdragen, lik aftonsolens stråle, när den
öfver en förhärjad skogstrakt tömmer sitt sista
droppande guld.
Denna blick söker husbonden och vinkar honom
leende till sig. Axncr lutar sitt ena öra mot den döeades
mun och uppfångar de sista framhviskade orden.
»Nu ... nu ser jag henne ... inte den andre.. • inte
den svarte . . . bara henne . . . henne . . . henne» . . •
Ögat tillsluter sig och munnen tystnar. Läkaren
känner sin högra hand omfattad af murarens och så hårdt
kramad, att den nästan domnar. Minuter försvinna,
en timma förgår; men ännu har läkaren icke befriat
sin hand, fastän den fryser, liksom låge den i ett isfjells
kylande remna.
Tornuret på Kasanska kyrkan förkunnade
eftermiddagens tredje timma, då doktor Axner med sin izvostscik,
eller hyrkusken, hvilken körde den droschka, läkaren
åkte uti, höll utanför öfverste Paulis hus vid
Chri-slihimmelsfärdsgatan. Den trogne, jettelike tjeoaren
satt ej mer bakom sin herres rygg. Under det läkaren
gick uppför trappan till första våningen, mötte eller
sprungo förbi honom betjenter och restauratörer,
bärande stora silfverkorgar och platåer, fulla med bakverk,
krokaner och sällsynta desertfrukter. Inkommen i
öf-verslens rymliga matsal, såg han ett ofantligt dukadt
middagsbord, dignande under förgyldt silfver, ostin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
