- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
469

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om mellan Kaukasicns bergspelsar och hvars svärd
fler-faldiga gånger varit doppadt i Ryska krigares blod.

Vare sig nu, att den lilla manövern med dolkfästet
gjorde något intryck på Axner, eller att en inre röst
hviskade oemotslåndeliga trollformler i hans öron, nog
af, han lät beljenterne orörlige qvarstå på deras
poster och styrde stegen till furstinnans rum. Efter det
skakande uppträdet i boudoiren, hade han
visserligen några gånger sammanträffat med hennes höghet
i furstens sängkammare och der med henne äfven
vex-lat några vanliga fraser, rörande dagens tilldragelser;
men han hade undvikit alla tillfällen att vara ensam
med henne, ja, till och med undvikit hennes blickar,
hvilkas allmakt han ännu ansåg sig för svag alt
trotsa, ty, såsom han hade fruktat, vålnaden af
barndomsminnet spökade ännu på grafven, gisslande hans
hjerta med den törniga rosenspiran.

Framför honom ilade bergens stolta dotter, ofta
derunder skådande sig tillbaka, för att Öfvertyga sig
derom, att den oartige kavaljeren ännu följde hennes
steg. Man stod nu vid dörren till boudoiren.
Cirkas-siskan lade åter handen vid sin farliga barm och såg
på läkaren med en blick, som tycktes säga: ve dig,
om du ånyo sårar min herrskarinnas hjerta!

Dörren flög upp. Då såg läkaren en herrlig syn.
Bland gröna, guldbeströdda sidenkuddar satt
furstinnans majestätiska gestalt r en bländande hvit
morgon-drägt, svallande af de tikaste spetsar. Framför henne
böjde Cirkassiskan knä och lutade sina läppar öfver
furstinnans fingrar. Herskarinnan log emot bergens
dotter och hviskade i hennes öra:

»Ädla Mohika! du läser i min själ och derför älskar
dig mitt hjerta!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free