Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade skett; ty annars hade jag väl blifvit sittande någonstädes i
Turkiet, emedan till Norden hade jag inte hunnit innan kriget
bröt ut. Han var väl hemmastadd i både Egypten och Palestina,
och vi fingo alla upplysningar vi önskade om dessa länder. Han
sade äfven att det var föga trefligt att besöka dessa länder i
denna sommarvärme, ty hettan steg ända till 44 grader Celcius
(omkring 110 grader Fahrenheit) under augusti och då är det
mycket otrefligt att färdas i detta land och äfven för nordbor
mycket lifsfarligt på grund af de många febrar som denna tid
på året rasa. Detta afkylde reslusten något och skänkte mig
någon tröst.
Vid sextiden äro vi framme i Neapel och i kväfvande damm
och en nästan outhärdlig stank färdas vi tvärs genom staden ner
till hamnen, där vi hade vårt hotell. Hästen var trög och kusken
vrålade och slog, så att det kändes rätt ledsamt. Hotel Riviera
var bra nog för oss och vi fingo präktiga rum, från hvilkas
fönster vi lätt kunde se Vesuvii rykande topp. Efter intagen
kvällsvard gingo vi ut till stranden för att svalkas och njuta af den
Neapolitanska vikens skönhet. Det gick att komma öfver gatan,
där skrikande kuskar förde sitt hemska skrän och genom den
dammiga parkens kvalm kommo vi äfven, men då vi nalkades
stranden sade näsan stopp. Stanken var outhärdlig. Stranden
fick tjäna som klosett, många voro i och badade och andra sutto
där och gälade fisk samt kastade inmätet af fisken på stranden.
Ingen vind blåste och luften hängde tung och förpestad öfver
enom, så att man undrade om man skulle våga att andas. Det
var omöjligt att stanna här och vi försökte det heller aldrig mer.
Det var ingen stad på hela resan, som var så otäck och som stank
så illa som Neapel och ändå så trängdes de fina amerikanska
damerna med synbarlig smak på de trånga gatorna emellan åsnor,
getter, skrikande kärror och smutsiga kuskar. Vi sade till
hvarandra, att om dessa damer skulle fått utstå hälften af det
omak de här fingo dragas med på Chicagos gator, så skulle de
svimmat af och ambulans och läkare skulle genast fått lof att
anlitas, men nu redde de sig bra och foro troligen hem för att
skryta öfver den härliga naturen i det sköna Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
