Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde Kapitlet: Tecumseh och Rådjursfot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
den unge shavanen skakade på hufvudet. Hans folk skulle
yrka på att få binda honom, och äfven om han kastade sig
i strömmen kunde han omöjligt vinna något därmed.
Ännu återstodo två timmar till middagen, och dessa
förflöto under stor ängslan för flodbåtens besättning.
Farkosten låg stilla för sitt ankare, och ingen fiende syntes på
någondera stranden. Men Tecumseh höll sitt löfte. Knappt
hade solen nått zenit, förrän hans kanot sköt ut från
stranden och stäfvade emot flodbåten. Jägarne märkte, att den
nu medförde tre i stället för två passagerare. Men
höfdingen satt i aktern och svängde då och då laddstaken med
näsduken, för att intet misstag skulle äga rum.
Tydligen var det meningen, att de andra krigarne skulle
taga hand om Eådjursfot, och Stinger och Turner logo
bistert, då de sågo på hvarandra.
Då kanoten nalkades, syntes på båda stränderna talrika
skaror af indianer, som om de velat göra intryck på de
hvita genom att utveckla hela sin styrka.
Tecumseh såg allvarlig ut, då han reste sig upp, lade
ned sin flagga och steg öfver flodbåtens reling. Liksom
förut bar han intet slags vapen; det var intet tvifvel om
att han till punkt och pricka tänkte uppfylla öfverenskommelsen.
Hans följeslagare stannade kvar i kanoten, och de hvita
sutto spridda i flodbåtens akter ungefär såsom vid det
föregående besöket. Jo Stinger skakade belt hjärtligt hand med
Tecumseh, ty han kunde icke hjälpa, att han hyste en viss
beundran för en så äkta, otämjelig indian.
»Tecumseh», sade jägaren med en ton af skälmaktighet,
»har edert folk fått fatt i våra båda vänner, som voro i
den där båten?»
»De äro våra fångar», lydde det fräcka svaret.
»Och båda voro hvita män?»
Tecumseh nickade med hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
