Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nikolaus I dör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppträdde han ensam och obeväpnad på den öppna platsen
framför Vinterpalatset och befallde med dånande stämma hopen att
falla på knä och lyda hans befallningar. Och sådan är makten
hos en verkligt stark personlighet, i förening med en orädd själ,
att han genast blef åtlydd, och snart hälsade honom ett omätligt
jublande »hurra» från samma människor, som några korta
ögonblick förut varit färdiga att slita honom i stycken.
På detta sätt blef upproret genast krossadt.
Dess ledare blefvo hårdt straffade. En furst Trubetskoj,
en medlem af den berömda familjen Volkhonskij, en
Muravie-Apostol, det ädlaste blod i Ryssland, sågo sig dömda och
behandlade som de lägsta brottslingar. Sibirien fick skåda ett långt
tåg af i bojor slagna straffångar, påminnande om de tider, då
Mensjikov, Biron och många andra fingo plikta för olyckan att
hafva fallit i kejserlig onåd. Många kvinnor gåfvo då ett rörande
exempel på hängifvenhet för sina män och sin plikt. Furstinnan
Trubetskoj, furstinnan Volkhonskij och hustrurna till flera
andra konspiratörer anhöllo som en ynnest om rättigheten att få
dela sina mäns landsflykt och fängelse. Där, i de sibiriska
skogarnas vildmarker, gåfvo de lifvet åt barn, som längre fram i
tiden återfingo sina fäders förmögenhet och rang. Och
förunderligt att säga, intet upproriskt ord yttrades, intet knot hördes;
alla ledo de ståndaktigt och visade sålunda, att de voro värdiga
de stora namn de buro.
Men denna decembersammansvärjning, som den ännu kallas,
förbittrade kejsar Nikolaus’ karaktär. Den grep äfven den blida
och finkänsliga kejsarinnan, som af idel oro och fruktan för sina
kära ådrog sig ett nervöst lidande, som vållade henne en ständig
darrning på hufvudet, för hvilken hon aldrig blef botad.
De drömmar, hvarje ny monark hängifver sig åt, då han
bestiger sin tron, blefvo genast grymt skingrade, och efter denna
sorgliga dag lämnade revolutionens spöke aldrig kejsarens sida. Det
påverkade alla hans handlingar, och det väckte hos honom en
hårdhet i sinnet, som var fullkomligt främmande för hans
ursprungliga natur. Han trodde fullt och fast, att han vore utsedd
af försynen att krossa revolutionen, och åt denna uppgift ägnade
han all sin energi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
