Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Storfurstinnan Helena Pavlovnas inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställning, men insåg icke, att det var snarare som dennes rådgifvare,
den ryktbare pastor Joseph, som hon lättare skulle hafva
vunnit sitt mål, hvilket var att styra och reformera det heliga
Ryssland.
Med allt detta utöfvade hon emellertid ett betydande inflytande
inom Petersburgkretsarna; hon var en förnäm dam, en furstinna
i gammaldags stil, kysk och stolt, som aldrig nedlät sig till något
simpelt, någon småaktig hämnd eller glömska af hvad hon var
skyldig den ställning hon vunnit i världen. Hon var en ojämförlig
värdinna, ehuru hennes aftoncirklar ansågos tråkiga af sådana,
hvilkas konversationstalang var begränsad eller som endast voro
intresserade af kallprat. Ingen förstod bättre än hon att taga
emot gäster eller få dem att finna sig obesvärade, och ehuru skvaller
och förtal voro bannlysta från hennes konversation, kunde hon
emellanåt släppa sig lös och med mycken esprit berätta anedokter från
sin ankomst till Ryssland och de första åren af sitt äktenskap. Detta
påminner mig om ett tillfälle, då hon berättade oss följande roliga
historia om kejsar Nikolaus’ stränghet i allt som rörde den militära
tjänsten. Den föredrogs på ett så lustigt sätt, att jag upptecknade
den i min dagbok genast jag kom hem, och jag upprepar den här
sådan jag samma dag hörde den från hennes läppar. Samtalet hade
händelsevis fallit på kejsaren, och någon hade yttrat, att han
varit i stånd att begå mycket stora grymheter. Storfurstinnan
protesterade energiskt.
»Kejsaren var icke grym», sade hon; »han straffade, när det var
nödvändigt, men jag kan aldrig erinra mig, att han straffat
orättvist eller begått någon grym handling. Med all sin stränghet var
han den hjärtegodaste människa. Den enda gång jag hörde, att
han visat sig grym, var vid ett tillfälle» — och hon log vid minnet
af hvad hon ämnade berätta — »och det var följande: kejsaren
brukade ofta ensam åka ut genom Petersburgs gator för att se hvad
som händt i staden. Vid denna tid fanns det en högvakt straxt intill
Alexander-Nevskij-klostret. Nu var det vanligt att, när kejsaren
— och för öfrigt hvilken medlem som helst af kejsarfamiljen —
råkade passera förbi därstädes, vakten kom ut och skyldrade och
att, om befälhafvande officern af ett eller annat skäl stannade inne,
den äldste underofficern kom ut i hans ställe. Nu råkade just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
