- Project Runeberg -  Bakom förlåten till ryska hofvet / Nikolaus I, Alexander II, Alexander III (1855-1894) /
115

(1914-1915) [MARC] Author: Catherine Radziwill Translator: Gustaf Elmquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Alexander III:s vänner och ministrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dotter furstinnan Helena, hvilken, såsom hon väl visste, var den enda
kvinna, som för Rysslands nya härskarinna kunde vinna de
europeiska hofvens och regerande furstehusens sympatier. Detta val
var det lyckligaste, som kunnat ske. Furstinnan Helena blef
för kejsarinnan en pålitlig ledarinna i alla till hof- och sällskapslifvet
hörande frågor; hon antydde för henne hvilka hon kunde taga emot
eller besöka och påpekade för henne alla förhållanden, för hvilka
hon borde intressera sig. När utlänningar kommo till
Petersburg, visste hon hvilka de voro och om de borde mottagas eller
icke, och hon var en etikettens förkämpe, sådan den ryska societeten
ännu aldrig sett. Almanach de Gotha hade hon lärt sig utantill,
hvarigenom hon aldrig behöfde riskera att begå någon blunder, och
så länge hon lefde, uppehölls och sköttes det kejserliga hofvets
värdighet på ett, man vore frestad säga, rent af konstnärligt sätt.
Ingen, som såg henne fungera, kunde någonsin glömma henne,
där hon vid hoffesterna företrädde eller följde efter kejsarinnan;
hon var tämligen liten, men ändock föreföll hon längre än många
långa kvinnor, ty hon hade icke blott en fulländad hållning utan
äfven en spänstighet i alla sina rörelser, som genast ådrog sig
uppmärksamheten.

Med en själ höjd öfver allt hvad intriger heter satte hon dock en
ära i att öfva inflytande och var alltid redo att säga sina härskare
hvad hon ansåg dessa nödvändigt borde veta, och, om ock fri och
öppen i sina samtal med dem, brast hon aldrig i skyldig vördnad;
mycket diplomatisk gent emot dem, med hvilka hon kom i beröring,
fick hon sig ofta anförtrodda uppdrag till utlandet, särskildt till
gamle kejsar Wilhelm, som hade en mycket hög tanke om henne.
Till hennes mottagningar samlades icke blott eliten inom
hufvudstaden, dit kommo ock de massor af personer från landsorten, som
hvarje vinter strömma till Petersburg. Där kunde man då beundra
den takt och världskännedom, hvaraf furstinnan var i besittning.
Hon kände hvarje nyansering, med hvilken hon skulle mottaga
den ene eller den andre; hon anvisade hvarje individ den rätta stol
han borde intaga, och så snart han tagit plats på den, hade
furstinnan Kotsjubejs vänner klart för sig hvilken betydelse hon ansåg
honom äga. När hon måste gifva någon en läxa, gjorde hon det
på ett så taktfullt sätt, att ingen kunde känna sig sårad, och dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 20:58:56 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bakom/1/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free