Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En kort karaktärsskildring af Nikolaus II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under mina resor utom Ryssland har man ofta ställt till mig
den frågan, huru det kom sig, att både Nikolaus II och hans gemål
blifvit så impopulära i Ryssland. Jag måste erkänna, att jag
funnit det mycket svårt att svara härpå. Att de äro impopulära,
är obestridligt, men att lämna en fullt exakt förklaring skulle kräfva
volymer, och ändå skulle en utomstående icke få full klarhet i denna
svåra fråga. När den nuvarande tsaren besteg tronen, möttes
han af allmän sympati. Personer, som aldrig sett eller någonsin
skulle få se honom, voro vänligt stämda mot honom. Man
väntade stora ting af honom och hoppades, att han efter sin faders
exempel skulle komma att föra en vis regering.
Men mycket snart blefvo dessa förhoppningar grusade.
Kejsaren föreföll — såsom han verkligen var — i allt mycket personlig,
trångsynt, svag, välmenande, men endast för såvidt det icke stod i
strid med hans egen bekvämlighet, likgiltig för sitt lands kraf och,
utan att taga hänsyn till något annat, uteslutande ledd af sina
sympatier eller antipatier. Han var en natur, som i privatlifvet
skulle förskaffat honom namn af att vara en »liten hygglig karl»;
men detta är ej nog för en monark: det väcker löje, det sista som
får följa en monark i spåren.
Då Alexander III lefde, visste man, att man kunde lita på hans
ord, att han hade själfständiga meningar, och att vare sig de voro
riktiga eller ej, de voro meningar, med hvilka andra hade att
räkna. Sedan Nikolaus II regerat några månader, insåg hvar
och en som kom i beröring med honom, att han var ett eko af alla
andras mening utom sin egen.
Under de långa vinterkvällarne brukar kejsaren syssla med
borddans och arrangerar gärna spiritistiska seanser med alla de
beryktade medier, som besöka Petersburg. En tid ansågs ett visst
medium åtnjuta hela hans förtroende och förmedelst borddans
gifva honom råd i de mest invecklade statsangelägenheter.
Nikolaus II:s förhållande till de olika medlemmarna af hans släkt
är likt allt annat — underkastadt många och växlande
förändringar. När han uppsteg på tronen, ansågs hans moder utöfva
betydande inflytande öfver honom, och ehuru detta inflytande ej
är lika stort som förr, är det dock säkert, att han icke skulle
motsätta sig något, som änkekejsarinnan skulle önska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
