Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Kejsarinnan Alice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och då prinsessan Alice inträffade i Ryssland, ensam och i största
hast, visste hon, att hon icke skulle behöfva göra de för en blifvande
kejsarinna stundom pinsamma lärospånen, som under vanliga
förhållanden skulle varit händelsen, utan genast komma att i sitt
nya fädernesland intaga platsen såsom den första damen i landet.
Hon kände sig alldeles öfverväldigad af den vändning
händelserna tagit. Under de månader, som gått sedan hon blifvit
förlofvad med tsarevitj, hade hon försökt att i deras förhållande
till hvarandra få till stånd en viss grad af tillgifvenhet och godt
kamratskap samt att lära känna honom; men häri lyckades hon
blott delvis. Båda voro skygga naturer, båda förlägna i den
ställning de kommit till hvarandra, och båda kände, att deras förening
mera var ett konvenansparti än grundad på ömsesidig böjelse.
Deras idévärldar voro helt olika, deras uppfostran hade varit
ledd efter fullkomligt olika linier; men båda hade dock något
gemensamt: öfverdrifven föreställning om sin egen betydenhet och
ställning. Detta skulle komma att bilda den bästa
föreningslänken dem emellan.
Då prinsessan Alice först kom till Ryssland, var hon besjälad
af de bästa afsikter att söka vinna deras tillgifvenhet, som omgåfvo
henne. Hennes uppförande under dessa första pröfvande dagar
var mönstergillt, men att hon vid det omsorgsfulla uppfyllandet
af hvad hon ansåg vara sin plikt rent spontant drefs därtill,
kunde man icke se. Hon yttrade icke ett enda ord, som kunde
hafva misstydts; hon förbisåg icke den minsta af den tyska
hofetikettens många smådetaljer, och hon visade sig full af vördnad för
dem af hennes blifvande gemåls släktingar, hvilkas ålder och
ställning kräfde aktning och vördnad, emedan hon gent emot de andra
uppträdde vänligt och älskvärdt. Men sina egna tankar gaf
hon ej uttryck för, och medan hon var fullkomligt höflig och artig
mot dem hon sammanträffade med, var hon aldrig öppen och
förtrolig. Den stolthet, som hon icke försökte dölja, tillskref man
blyghet, och på grund af de särskildt sorgliga förhållanden, som
voro förknippade med hennes första steg i hennes blifvande
fädernesland, öfversåg allmänheten med alla hennes handlingar och var
högljudd i sina loford om henne. Man upprepade alla vänliga ord
hon hördes yttra, man beundrade den vördnad, hvarmed hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
